ACL-skador: Orsaker, symptom och riskfaktorer

Främre korsbandet (ACL) är den vanligaste knäskadan och dess bristning kan avsevärt begränsa ett aktivt liv och orsaka ekonomiska och tidsmässiga påfrestningar.

ACL är beläget i mitten av knät och förbinder lårbenet med skenbenet. Dess huvuduppgift är att förhindra att underbenet glider framåt i förhållande till lårbenet (hyperextension) samt att ge knäet rotationsstabilitet. Skadan kan uppstå inom sport, särskilt i sporter som kräver snabba riktningsförändringar, hopp eller plötsliga stopp, såsom basket, fotboll och landhockey.

ACL-bristningar sker ofta under idrottsprestationer. De vanligaste mekanismerna inkluderar plötsliga vridningsrörelser när foten är fäst vid marken, snabba stopp, direkta slag mot knäet eller suboptimala landningar efter hopp. Det är dock värt att notera att upp till 70–80 procent av ACL-skadorna inträffar utan direkt kontakt med en annan person.

Cirka 50 procent av icke-kontaktskadorna är potentiellt förebyggbara genom riktade träningsprogram. Sådana program kan inte bara minska risken för ACL-bristningar utan även skydda mot andra skador i nedre extremiteterna, såsom fotledsstukningar.

ACL-skador är vanligast hos individer mellan 15 och 45 år. Även om fler skador inträffar i sporter som spelas av män på grund av det större antalet idrottare, har kvinnor en högre risk att drabbas av dessa skador. Kvinnor löper 2–7 gånger högre risk att skada sitt ACL än sina manliga motsvarigheter i samma ålder. Denna skillnad är tydlig inom gymnasieidrott, där skaderisken inom basket är cirka 5,5 % för pojkar och 26,5 % för flickor. Inom fotbollen är skillnaden ännu mer uttalad. Faktorer som mindre ACL, smalare fäste och större höft-knä-vinkel bidrar till kvinnors ökade risk, liksom en ofta suboptimal styrkerelation mellan quadriceps och hamstrings.