Bokmarknaden: Kan AI skriva litteratur?
En expert vid LMU München diskuterar AI:s roll inom litteratur och upphovsrätt. Dagens AI-modeller kämpar med att skapa spänning, men utmanar förståelsen av kreativitet.
Professor Julian Schröter vid Ludwig-Maximilians-Universität München (LMU) har analyserat artificiell intelligens (AI) och dess inverkan på den litterära världen. Enligt honom är nuvarande språkmodeller, i mitten av 2026, fortfarande bristfälliga när det gäller att skapa spännande narrativ. Schröter menar att detta beror på AI:ns begränsade "theory of mind", det vill säga dess oförmåga att adekvat förutse och förstå läsarens förväntningar och tankar.
Komplexiteten i att bygga upp spänning i litterära verk visar sig vara en betydande utmaning för AI, trots att den kan identifiera enkla bedrägeriförsök. Schröter framhåller att AI ännu inte kan konstruera berättelser där oväntade händelser framstår som nödvändiga och trovärdiga i efterhand. Detta belyser den djupa komplexiteten i spänningsberättande, en aspekt som tidigare underskattats av litteraturkritiker.
Användningen av AI i litterär produktion ses som ett potentiellt verktyg, men fältet "högklassig litteratur" är inte kontextfritt. Schröter påpekar att det är ett komplext socialt system av tillskrivningar och villkor som avgör vad som betraktas som högklassig litteratur. Människan som författare är för närvarande en central del av denna definition. Han nämner författaren och Nobelpristagaren Olga Tokarczuk, som fick kritik för att använda AI, men senare klargjorde att det endast rörde sig om research.
Upphovsrättsliga frågor uppstår när AI genererar material som liknar befintliga verk. Särskilt inom illustrerade barnböcker, som "Kokusnuss-draken", har AI skapat fortsättningar som starkt efterliknar mänskligt skapade stilar. Schröter menar att detta utmanar uppfattningen om plagiat och kräver nya regleringslösningar för att skydda kreativt arbete. Den europeiska AI-akten tar upp dessa problem.