Delegering är inte ett produktivitetsproblem, utan ett identitetsproblem
Högpresterande individer kämpar med delegering inte på grund av bristande system, utan för att deras professionella identitet bygger på att vara oumbärlig.

Enligt en artikel i Inc. Magazine är delegering inte primärt ett produktivitetsproblem, utan snarare ett identitetsproblem som påverkar högpresterande individer och ledare. Artikeln utmanar den vanliga uppfattningen att delegeringssvårigheter kan lösas med bättre system eller tydligare checklistor.
Istället hävdar skribenten Leigh Elena Henderson att det verkliga hindret för delegering ofta är personligt. Många som är vana vid att vara "oundgängliga" och att göra allt själva bygger sin professionella identitet kring detta. Att släppa taget om denna identitet kan vara svårare än att lära sig en taktisk process.
En dåligt delegerande chef kan till exempel omarbeta en anställds arbete i hemlighet istället för att acceptera en ofullständig version, vilket hindrar teammedlemmarnas utveckling och överbelastar chefen. Detta agerande kan kännas ansvarsfullt för stunden, men på lång sikt skadar det teamets kompetens och chefens eget välbefinnande.
Artikeln uppmanar chefer att fundera över om tveksamheten att delegera beror på bristande kompetens hos den anställde eller en ovilja att acceptera en version av arbetet som inte är identisk med deras egen. Henderson betonar att sann delegering inte bara handlar om att frigöra den egna kalendern, utan om att visa förtroende för teammedlemmar. Detta förtroende är avgörande för att andra ska kunna utvecklas och nå sin fulla potential.
Slutligen utvecklar en framgångsrik delegeringspraxis inte bara teammedlemmarna utan gör också chefen utbytbar. Sann ledarskap, enligt artikeln, manifesteras i att en chef gör sig själv avsiktligt utbytbar, vilket kräver förmågan att släppa taget om en identitet som bygger enbart på att utföra arbetet själv.