Tamkatter anlände till Europa för 2000 år sedan
Genomiska analyser visar att tamkatter spreds från Nordafrika till Europa för cirka 2000 år sedan, inte från Mellanöstern med neolitiska jordbrukare som tidigare antagits.
En internationell studie ledd av forskare vid Ludwig-Maximilians-Universität München (LMU) har omprövat uppfattningen om tamkatters ankomst till Europa. Tidigare teorier pekade på en spridning från Mellanöstern med neolitiska jordbrukare för 6000–7000 år sedan. Nya genomiska analyser av kattrester från nästan 100 arkeologiska platser visar dock att tamkatter faktiskt anlände till Europa från Nordafrika först för cirka 2000 år sedan.
Studien, där LMU:s statliga samling för paleoaekonomi (Bavarian State Collection of Palaeoanatomy) bidrog med material, analyserade 87 genom från antika och moderna katter, varav de äldsta är upp till 11 000 år gamla. Resultaten bekräftar att tamkatten (Felis catus) härstammar från den nordafrikanska vildkatten (Felis lybica lybica) och att deras expansion till Europa skedde betydligt senare än vad man tidigare trott.
Forskarna föreslår att katter från Nordafrika, som sannolikt drogs till spannmålssamlingar eller hamnar på grund av tillgången på gnagare och fiskeavfall, fördes till Europa av sjöfarare under romartiden. Två genetiskt distinkta nordafrikanska populationer identifierades. Den ena nådde Sardinien och etablerade en vildkattspopulation som fortfarande finns där, medan den andra nådde den europeiska kontinenten och bidrog avsevärt till dagens tamkatters genpool.
Fynden understryker vikten av ancient DNA-analys för att förstå domesticeringsprocesser. Framtida forskning syftar till att ytterligare precisera den geografiska och tidsmässiga tidpunkten för kattens tidiga domesticering i Nordafrika samt klargöra de socioekonomiska processer som ledde till dess spridning.