EU-domstolens förhandsavgörande om fast driftställe: Behövs personal för mervärdesskatten i framtiden?

Tysklands federala finansdomstol (BFH) har skickat en principiell fråga till EU-domstolen (EUD) som kan påverka definitionen av fast driftställe i mervärdesskattehänseende. Frågan rör situationer där ett företags verksamhet är långt driven, automatiserad och fjärrövervakad och -underhållen. Den centrala frågan är om enbart teknisk infrastruktur, utan lokal personal, kan utgöra ett fast driftställe som påverkar mervärdesskatteplikten.

Bakgrunden till målet är en avfallshanteringstjänst för slam utförd av ett österrikiskt företag till en tysk kommun. Företaget använde en torkningsanläggning i Tyskland som övervakades och underhölls på distans från Österrike. De lokalt nödvändiga aktiviteterna, såsom fyllning och tömning av anläggningen samt åtgärdande av störningar, utfördes av en tysk underleverantör. Den rättsliga tvisten handlar om huruvida denna torkningsanläggning utgör ett fast driftställe i Tyskland, vilket i sin tur påverkar vem som är skyldig att betala mervärdesskatt.

Traditionellt har definitionen av ett fast driftställe enligt mervärdesskattedirektivet förutsatt en tillräcklig grad av beständighet och en struktur med avseende på personal och teknisk utrustning för att kunna utföra eller ta emot tjänster. EU-domstolen har tidigare (mål Titanium, C-931/19) fastslagit att enbart teknisk infrastruktur utan lokal personal inte räcker för att anta ett fast driftställe, om personalen inte finns på plats för att möjliggöra självständig verksamhet.

Finansdomstolen i Tyskland ifrågasätter nu om närvaron av personal är absolut nödvändig med tanke på den tekniska utvecklingen och ökningen av automatiserade processer. Detta skulle kunna öppna för att enbart teknisk kapacitet räcker. Domstolens andra fråga är om ett fast driftställe kan anses föreligga om företaget endast deltar i en del av en tjänst och inte kan utföra hela tjänsten självständigt från den aktuella platsen.

EU-domstolens framtida avgörande kan avsevärt påverka skattepraxis för internationellt verksamma företag, särskilt med tanke på den digitala ekonomins tillväxt och ökningen av automatiserade processer. Beslutet kommer att klargöra hur traditionella skatterättsliga begrepp tillämpas i en föränderlig affärsmiljö.