Bundesfinanzhof klargör räntor för koncerninterna lån

Tysklands högsta skattedomstol (Bundesfinanzhof, BFH) har meddelat ett viktigt beslut som klargör hur räntor på koncerninterna lån ska fastställas för skatteändamål. Fallet gällde ett tyskt dotterbolag som tagit lån från ett nederländskt finansbolag inom koncernen under åren 2001–2004. Skattemyndigheterna hade ifrågasatt räntorna och krävt en sänkning, vilket skulle leda till en högre beskattningsbar vinst.

Ursprungligen hade låntagaren använt prisjämförelsemetoden (Euribor plus en räntebuffert) för att fastställa räntorna. Skatteverket ansåg dock att denna metod inte var lämplig för ett internt finansbolag inom koncernen, utan att kostnadsplusmetoden borde användas eftersom bolagets funktioner inte kunde jämföras med en "riktig" bank. Detta skulle ha resulterat i lägre räntor och delvis beskattning som en dold vinstutdelning.

Bundesfinanzhof upphävde domen från den lägre instansen och återförvisade målet. Domstolen slog tydligt fast att prisjämförelsemetoden är den primära metoden för att fastställa räntor på koncernlån, även om lånen saknar säkerhet. Dessutom konstaterades att bedömningen av låntagarens kreditvärdighet ska baseras på dess egen ställning (stand-alone-rating) och inte på hela koncernens kreditvärdighet. Koncernens stöd kan endast beaktas om det skulle förbättra låntagarens kreditvärdighet även ur en oberoende långivares perspektiv.

Beslutet har välkomnats av branschexperter som en viktig klargöring av en sedan länge omstridd fråga. Riktlinjerna överensstämmer också med OECD:s riktlinjer för internprissättning och kan bidra till att minska framtida skattekonflikter. Bundesfinanzhof har sedan dess publicerat ytterligare liknande domar som betonar behovet av högre ränta för osäkrade koncernlån.