Prissättningsmodellerna inom gigekonomin drabbar arbetare och konsumenter

Den prissättningsmodell, känd som "surge pricing", som används av plattformar inom gigekonomin för att balansera utbud och efterfrågan, har väckt missnöje bland både konsumenter och arbetstagare. Konsumenter möts av oförutsägbara och höga priser, medan arbetare kämpar med instabila inkomster och ökande kostnader för att hålla sina fordon igång.

Enligt ny forskning som analyserade data från 2 miljoner leveransuppdrag utförda av över 70 000 förare, gynnar "surge pricing" inte förarna som förväntat. Forskarna fann att förarna, som agerar som mikroföretagare, noggrant bedömer varje uppdrag utifrån sin tid och effektivitet.

Forskningen identifierade tre centrala faktorer i förarnas beslutsfattande: "effektivitetsparadoxen", "osäkerhetsskatten" och "solnedgångströskeln". Effektivitetsparadoxen handlar om att förare föredrar täta och korta rutter som möjliggör fler kunder och bättre totala intäkter, snarare än att enbart jaga långa resor med högre ersättning per mil. Osäkerhetsskatten beskriver utmanande upphämtningsplatser, som kaotiska flygplatser, vilka slukar tid och bränsle.

Solnedgångströskeln hänvisar till förarnas motvilja att arbeta efter mörkrets inbrott av säkerhets- och trötthetsskäl. Forskarna föreslår att plattformar kan minska dessa problem genom att exempelvis erbjuda konsumenter möjligheten att välja "lågfriktions-hämtzoner" eller genom att flytta viktigare kvällsbeställningar till nästa morgon.

Den nya förståelsen för förarnas motivationer kan hjälpa plattformarna att sluta överdebitera konsumenter och samtidigt utforma arbete som är mer tillfredsställande och lönsamt för förarna.