IMARC Group: Återvinning av bygg- och rivningsavfall i Indien ökar
Indiens potential för återvinning av bygg- och rivningsavfall är betydande, med nya regelverk som stöder branschens tillväxt. IMARC Groups rapport beskriver investeringsmöjligheter.
IMARC Group har publicerat en omfattande rapport om återvinningsindustrin för bygg- och rivningsavfall (C&D) i Indien, och belyser dess betydande tillväxtpotential och investeringsmöjligheter. Indien genererar uppskattningsvis 150 till 500 miljoner ton C&D-avfall årligen, men endast en liten del återvinns, medan resten deponeras eller hamnar i miljön.
De nya miljöreglerna för hantering av bygg- och rivningsavfall (Construction and Demolition Waste Management Rules, 2025), som trädde i kraft i april 2026, inför utökat producentansvar för stora byggentreprenörer och kräver ökad användning av återvunnet material. Detta skapar starkt politiskt stöd och efterfrågan på anläggningar för C&D-avfallsåtervinning.
Investeringarna i C&D-återvinningsanläggningar kan variera avsevärt beroende på kapacitet, process (torr eller våt) och slutprodukter. Små, mobila kross- och siktaggregat kräver lägre investeringar, medan fasta anläggningar som producerar tvättad krossand, återvunna ballastmaterial samt förbrukningsmaterial som stenplattor och betongblock kräver betydligt mer kapital. Investeringskostnaderna kan sträcka sig från cirka 3–10 miljoner Indiska rupier (INR) för små enheter, till 25–60 miljoner INR för medelstora anläggningar, och upp till 80–150 miljoner INR för stora integrerade anläggningar.
Rapporten betonar att insamling och logistik utgör 30–40 % av driftskostnaderna, och förbrukningsmaterial 15–25 %. Lönsamheten beror på tillgången till råmaterial, deponi- och hanteringsavgifter, produktpriser och intäkter från certifikat för utökat producentansvar (EPR). En välskött anläggning kan generera en bruttomarginal på 20–35 % och en nettomarginal på 10–20 %.
Rapporten erbjuder djupgående insikter för investerare som överväger att etablera en C&D-återvinningsanläggning i Indien. Den fokuserar på fasta våtprocessanläggningar som betjänar stora städer och producerar återvunnet ballastmaterial, krossand och prefabricerade produkter. Den täcker även mobila enheter och kommunala partnerskapsmodeller, processflöden, maskiner, plats- och infrastrukturkrav, detaljerade kostnads- och finansiella analyser, nödvändiga tillstånd samt vikten av genomförbarhetsstudier (DPR) och finansiella modeller. Branschutvecklingen och de senaste händelserna i Indien diskuteras också.