LEGOs produktionstekniska utveckling under 1900-talet
En genomgång av de tekniska framsteg inom plastgjutning och tryckteknik som formade LEGOs produktion mellan 1950 och 1970.
Under 1950- och 60-talen investerade LEGO i maskinparken för att möta en växande produktionstakt. En teknisk milstolpe var implementeringen av 'Hot Runner'-formar, som gjorde det möjligt att injicera plast direkt i formhålen via uppvärmda kanaler. Efter att ha utvärderat externa lösningar 1961 valde företaget att utveckla en egen intern lösning under början av 1970-talet, känd som LEGO HK, vilket minskade spillet av plast avsevärt.
Samtidigt introducerades tekniker för vakuum- och termoformning. Vakuummaskiner togs i bruk 1965 för att förbättra kvaliteten på bottenplattor, och under tidigt 1970-tal implementerades termoformningsmaskiner som använde tryckluft för att skapa mer distinkta komponentkonturer. Dessa nya maskiner uppnådde en kapacitet som motsvarade tio av de tidigare vakuummaskinerna.
Även dekorationsmetoderna utvecklades i takt med att produktportföljen växte. Medan varmprägling användes för plana ytor under 1960-talet, krävde lanseringen av LEGO-figurer 1974 en ny metod för att hantera rundade ytor. Investeringen i tampotryckmaskiner möjliggjorde dekorering av böjda och ojämna former, vilket markerade ett tekniskt skifte i hur företaget ytbehandlade sina komponenter.