Martini beskriver vermutens historiska utveckling

En artikel på MARTINI-varumärkets webbplats fördjupar sig i vermutens historiska utveckling, med början från dess antika rötter fram till nutid.

Enligt artikeln definierar europeisk lagstiftning idag vermut som en produkt som består av minst 75 % vin, med tillsatt socker, förstärkt och aromatiserad med destillerade eller infuserade växter, bland vilka det är obligatoriskt att använda arter av släktet Artemisia. Namnet "vermut" har sina rötter i det tyska ordet "Wermut".

Texten beskriver vinodlingens tidiga faser i Medelhavsområdet, där greker och fenicier överförde vinframställningstekniker till romarna. I antiken var vin bittert och starkt, och det spädde med vatten samt kryddades med örter och hartser för att göra det lättare och mer behagligt att dricka och för att stimulera aptiten. Artemisia och andra bittera essenser tillsattes vinet, men efter Romarrikets fall glömdes dessa tekniker till stor del bort i väst.

Teknikerna levde dock kvar i öst och återupptäcktes i Italien från 1100-talet. Med tryckpressens spridning från 1400-talet och framåt spreds traditionen att aromatisera viner genom handels- och kulturutbyte i Europa. Den gemensamma nämnaren för dessa viner var användningen av malört (artemisia), vars latinska namn översattes till olika språk, där det tyska "Wermouth" blev dominerande. Piemontesiska vinmakare började producera egna versioner, och "Vermouth de Turin" föddes tack vare de optimala förhållandena för odling av råvaror och kunskap inom oenologi.

Under första hälften av 1800-talet förfinades produktionsmetoderna för vermut, vilket ledde till starten av industriell produktion. I Turin, som då var ett centrum för sociabilitet och kultur, grundades varumärket MARTINI år 1863 av Alessandro Martini, Teofilo Sola och Luigi Rossi.