Martini utforskar vermutens historia

MARTINI har publicerat material som belyser den klassiska aperitifen vermutens mångfacetterade historia. Publikationen beskriver hur drycken har utvecklats från antikens viner till den dryck vi idag känner som en aperitif.

Vermutens definition, enligt nuvarande EU-förordningar, består av minst 75 procent vin med tillsatt socker och berikad med botaniska ingredienser, inklusive obligatoriska arter av släktet Artemisia. Dryckens namn härstammar från det tyska ordet "wermouth", som refererar till malört (Artemisia absinthium), en välkänd ört.

Enligt Martini uppstod den moderna vermuthen i slutet av 1700-talet i Turin, Italien. Med nära två årtusenden av vinkultur bakom sig har denna förfinade dryck blivit synonym med den italienska "aperitivo". Företaget tillskriver antikens romare användningen av vin som smaksattes med örter och bitterämnen för att stimulera aptiten, men dessa metoder föll till stor del i glömska i Västeuropa efter Romarrikets fall.

Metoder för att aromatisera viner återupptäcktes på 1200-talet, tack vare en geografisk position som band samman öst och väst. Uppfinningen av boktryckarkonsten på 1400-talet bidrog ytterligare till spridningen av denna kunskap. I slutet av 1700-talet anlände "wermouthvin", smaksatt med Artemisia absinthium, till Turin. Detta ledde till födelsen av "Torino-vermuthen", och i början av 1800-talet industrialiserades produktionen och drycken blev en populär "aperitivo" i stadens kaféer.

Martini-varumärket grundades 1863 i Turin av tre entreprenörer: Alessandro Martini, Teofilo Sola och Luigi Rossi. Företaget har sedan dess bidragit till vermutens globala erkännande som en del av den italienska dryckeskulturen.