Medeltida manuskript visar historiken för fårkoppsvirus

Forskare har lyckats extrahera och sekvensera DNA från fåtkoppsvirus bevarat i djurhudar som använts för pergament i medeltida manuskript. Studien, publicerad i Science Advances, ger ny insikt i virusets evolution under de senaste 3 500 åren.

Fåkoppsjuka är en mycket smittsam och ofta dödlig virussjukdom som till stor del utrotades från europeisk boskap under 1900-talet. Dock förekommer enstaka regionala utbrott, som det i Grekland förra året. Forskningen visar att genetiska spår av viruset kan hittas i historiska dokument.

"Registrering av forntida DNA från patogener har helt förändrat vår förståelse av smittsamma sjukdomar i det förflutna", sade medförfattaren Louis L’Hôte. "Dessa genom hjälper oss att förstå hur dessa patogener har utvecklats och hur de har påverkat tidigare samhällen."

De tidigaste kända skriftliga beläggen för fåtkoppsinfektion dateras till första århundradet e.Kr., då romerska källor beskrev utbrott av hudlesioner hos djur. Under medeltiden blev omnämnanden av dödliga utbrott av "pockes" eller "variola" hos får vanligare i olika jordbrukstexter och redovisningsdokument i Frankrike, Spanien och England. Utbrotten verkade minska i Frankrike under 1600-talet, men återkom ofta under 1700- och 1800-talen med hög dödlighet.