Mentorskap: ömsesidighet och tillväxt genom olikheter

En artikel publicerad i Fast Company utmanar traditionella synsätt på mentorskap och betonar dess natur som en ömsesidig relation som snarare förtjänas än efterfrågas. Artikeln hämtar inspiration från insikter där relationer byggs genom konsekvent engagemang snarare än direkta förfrågningar.

En av de vanligaste missuppfattningarna, enligt artikeln, är att mentorskap innebär att en mer erfaren person överför kunskap till en yngre. Lisa Fain, VD för Center for Mentoring Excellence och medförfattare till "Bridging Differences for Better Mentoring", menar att denna modell är föråldrad och kontraproduktiv. Verkligt mentorskap genererar lärande i båda riktningarna, genom en "tolkande lins" där egna erfarenheter delas och deras relevans för den andra parten reflekteras.

Ett andra vanligt misstag är tendensen att söka sig till personer som liknar en själv eller att undvika att diskutera olikheter. Fain menar att detta skickar budskapet att man uppskattar likhet och hämmar tillväxt. Friktion och meningsskiljaktigheter, snarare än överensstämmelse, är källan till verklig förändring i mentorskap. En relation byggd på olikheter, med modet att fråga "Vad missar jag?", kan transformera båda parter.

Organisationer måste inse att ett mentorprogram bara är en början. Det verkliga målet är att skapa en mentoringskultur där utveckling av sig själv och andra är en integrerad del av verksamheten. Att bara lansera program och hoppas på det bästa – "pair and pray" – är ingen strategi. Programmet skapar förutsättningarna, men det är kulturen som utför arbetet.

Artikeln uppmanar individer som söker en mentor att inte börja med en direkt fråga. Istället bör man identifiera en person vars kompetens man beundrar, specifikt förklara varför och be om endast ett samtal. Uppföljning bör ske med vad man har gjort med informationen. Relationen förtjänas innan den namnges, vilket beskrivs som början på transformativt lärande.