Ny satellitmetod mäter tidvatten vid stränder med meterprecision

Forskare vid Tekniska universitetet i München (TUM) och Oxfords universitet har utvecklat en ny satellitbaserad metod för att mäta tidvattennivåer längs kusten. Metoden använder stranden som en naturlig 'linjal' genom att kombinera kustlinjens position, synlig i satellitbilder, med strandens kända lutning.

Detta nya tillvägagångssätt ger data med en upplösning på cirka 100 meter, en markant förbättring jämfört med tidigare satellitbaserade metoder som hade en upplösning på ungefär 10 kilometer. Med hjälp av denna metod kunde forskarna identifiera tidvattenskillnader på nästan en meter längs en 90 kilometer lång kuststräcka i Nya Zeeland.

Metoden kan förbättra skyddet mot kusterosion, prognoser för översvämningar och navigation, särskilt i områden där lokala tidvattenmätstationer saknas, till exempel delar av Afrika och Sydostasien. Den kan också bidra till att bedöma kombinerade översvämningsrisker från kraftigt regn, stormfloder och högt tidvatten.

Studien använde över 40 års satellitbilder från NASA:s Landsat-program och United States Geological Survey. Resultaten publicerades i tidskriften Communications Earth & Environment. Forskarna hoppas att metoden kan vidareutvecklas med ytterligare satellitdata, som från Copernicus Sentinel-2-programmet.