Nokia Bell Labs introducerade adaptiv DPCM-kodare för att minska videobithastigheten

År 1982 presenterade Nokia Bell Labs en teknisk lösning för att förbättra effektiviteten vid överföring av videobilder. Den nya adaptiva intra-interframe Differential Pulse Code Modulation (DPCM) -kodaren kunde avsevärt minska bithastigheten som krävs för digital överföring av TV-bilder.

Papersstudien, publicerad den 1 maj 1982, fokuserade specifikt på metoden för villkorlig påfyllning (conditional replenishment), lämplig för videotelefoni och videokonferenser. I denna metod delas varje bildruta i en videosekvens in i förändrade och oförändrade områden. Intraframe-prediktiv kodning kunde effektivt användas för att koda de förändrade delarna.

I den traditionella metoden för villkorlig påfyllning sänds ingen information om de oförändrade områdena; mottagaren rekonstruerar dem genom att upprepa från föregående bildruta. Det adaptiva prediktionssystem som presenteras i artikeln kombinerar dynamiskt två prediktionstyper. Den förutsäger en stationär bakgrund från en pixel i föregående bildruta, medan delar av en bildruta med rörliga objekt förutsägs med en intraframe-prediktor.

Denna anpassningsförmåga möjliggör automatisk växling mellan prediktionstyperna beroende på bildens del. Fördelen med lösningen är en lägre bithastighet utan ytterligare information för att styra prediktorn, eftersom den baseras på redan överförda och rekonstruerade pixlar. Tekniken representerade ett betydande framsteg i utvecklingen av digital videodatasöverföring.