Överdriven optimering kan skada arbete och livskvalitet
En ny analys varnar för att den ständiga strävan efter perfektion i arbetet och privatlivet kan leda till utbrändhet och minskad glädje. "Tillräckligt bra" räcker ofta.
Den ständiga strävan efter att optimera och uppnå perfektion kan vara skadlig, både i yrkeslivet och privat, enligt en ny analys. Pressen att ständigt förbättra varje aspekt av livet, från sömnkvalitet och kost till arbetsprestationer, kan leda till utbrändhet och minska livsnjutningen.
Analysen bygger på ekonomipristagaren Herbert A. Simons "satisficing"-teori från 1950-talet, en sammanslagning av orden "satisfy" (tillfredsställa) och "suffice" (räcka till). Simon argumenterade för att strävan efter det absolut "optimala" resultatet ofta är fåfäng, eftersom människor inte har obegränsad tid eller mental kapacitet.
Senare psykologisk forskning, ledd av professor Barry Schwartz, har vidareutvecklat detta genom att skilja mellan "maximizers" (maximerare), som ständigt söker det absolut bästa alternativet, och "satisficers" (tillfredsställare), som nöjer sig med "tillräckligt bra". Studier visar att maximizers ofta upplever högre nivåer av stress, depression och ånger, trots att de lägger ner mer tid och energi på att nå det perfekta resultatet.
Analysen uppmanar till att ifrågasätta om varje steg i en process eller varje del av ett arbete verkligen behöver optimeras. Ibland kan en mindre optimerad version, som levereras snabbare, vara mer effektiv och bidra till större arbetsglädje. I situationer där tempo är avgörande kan förenklingar och snabbare beslutsprocesser vara mer produktiva än oändliga gransknings- och förbättringsrundor.