Picus Security lanserar Adversarial Exposure Validation för att testa cybersäkerhet
Picus Security introducerar Adversarial Exposure Validation (AEV), en metod som kontinuerligt verifierar hur attacker kan utnyttjas i en organisations miljö, till skillnad från traditionella riskbedömningar.
Picus Security har introducerat Adversarial Exposure Validation (AEV), en metod som syftar till att förbättra hur organisationer utvärderar och hanterar den verkliga utnyttjbarheten av sina cybersäkerhetsrisker. Denna strategi utmanar traditionella sårbarhetshanteringsmodeller.
AEV skiljer sig från konventionella metoder som baseras på teoretiska riskpoäng som CVSS eller EPSS. Istället simulerar och emulerar AEV verkliga attacktekniker för att bekräfta om de kan kringgå organisationens befintliga skydds- och detektionskontroller. Enligt Gartner tillhandahåller AEV-teknologier kontinuerlig, automatiserad bevisning på om en attack är genomförbar i en specifik miljö.
Traditionella metoder, som fokuserar på sårbarheters tekniska allvarlighetsgrad eller förutsägbar sannolikhet, tar inte hänsyn till organisationens specifika säkerhetsåtgärder. Detta kan leda till att säkerhetsteam ägnar resurser åt att åtgärda teoretiska risker som angripare faktiskt inte kan utnyttja. Under 2025 identifierades över 49 000 sårbarheter, varav nästan 40 procent klassades som höga eller kritiska, vilket överbelastar säkerhetsteam.
Behovet av AEV blir allt tydligare med tanke på de nya typerna av sårbarheter och den ständiga förändringen i IT-miljöer. Gartner förutspår att år 2028 kommer mer än hälften av utnyttjbara sårbarheter att härröra från icke-tekniska svagheter, såsom felkonfigurerade SaaS-tjänster, missbruk av identiteter och mänskliga fel – områden som traditionella CVE-baserade modeller ofta inte täcker tillräckligt.
Picus Securitys AEV-lösningar kombinerar Breach and Attack Simulation (BAS) med automatiserad penetrationstestning. BAS simulerar kontinuerligt attacktekniker på ett säkert sätt, medan automatiserad penetrationstestning kedjar samman sårbarheter och konfigurationsfel på samma sätt som angripare gör. Tillsammans ger dessa verktyg ett angripares perspektiv i stor skala, vilket hjälper organisationer att skilja mellan verkligt utnyttjbara hot och teoretiska risker.