Stenförvittring kan motverka koldioxidutsläpp från smältande permafrost

En ny studie publicerad i tidskriften Nature visar att tinande permafrost inte bara frigör kol, utan också kan främja borttagandet av kol från atmosfären. Denna geologiska process kan avsevärt bromsa den globala uppvärmningen och har hittills tagits liten hänsyn till i klimatmodeller.

Klimatförändringarna leder till att permafrost tinar globalt, vilket frigör stora mängder organiskt kol som omvandlas till koldioxid (CO2) i floder och sedan släpps ut i atmosfären. Detta skapar en positiv återkoppling som accelererar uppvärmningen. Studien har emellertid funnit bevis för att vittring av bergarter kan mildra denna ondskefulla spiral.

Studien undersökte vattendrag på Qinghai-Tibetplatån, den största sammanhängande permafrostregionen utanför Arktis och Antarktis. Forskargruppen kombinerade mätningar av CO2-utsläpp med kemiska analyser i 50 floder för att kvantifiera hur förhållandet mellan CO2-bindning och CO2-utsläpp förändras i smältande permafrostområden.

Resultaten visar att kolet som binds genom förvittring kan kompensera upp till 35 % av flodernas CO2-utsläpp i hela den undersökta regionen. I områden med sammanhängande permafrost kompenserar vittringen endast 15 % av utsläppen, medan i områden med sporadisk eller försvunnen permafrost kan denna siffra överstiga 100 %. Detta tyder på att vittring av bergarter spelar en allt viktigare roll när permafrosten fortsätter att tina.

Forskarna betonar att vittringens effekt också beror på vilka mineraler som frigörs. Vittring av silikatmineraler, som är vanlig på platån, kan binda koldioxid. Vittring av sulfidmineraler som pyrit kan däremot öka utsläppen. Denna tvärvetenskapliga studie kopplar samman oorganiska och organiska kolcykler på tidsskalor som är relevanta för mänskligheten.