Avdrag för merutgifter och särskilda utgifter nekas vid överlåtelse av hyresfastighet mot livränta

Hamburg, Tyskland – 29 augusti 2019 – Finansdomstolen i Bremen (Finanzgericht Bremen) har avslagit en skattebetalares överklagande gällande avdrag för livränteliknande betalningar i samband med överlåtelsen av en hyresfastighet. Beslutet innebär att skattebetalarens anspråk att behandla månatliga betalningar till sin far som direkta merutgifter (Werbungskosten) i samband med hyresintäkter inte godkänns.

Fallet rörde en skattebetalare som hade mottagit en hyresfastighet från sin far. I utbyte förband sig skattebetalaren att betala ett månatligt livräntebelopp till fadern. Skattebetalaren försökte dra av dessa betalningar i sin helhet från de beskattningsbara hyresintäkterna. Skattemyndigheterna tillät endast en partiell avdrag, motsvarande den beskattningsbara ränteandelen i livräntan.

Domstolen ansåg att betalningarna till fadern var att betrakta som livräntor (Leibrenten) och inte hade någon direkt koppling till hyresverksamheten, vilket är ett krav för att kunna klassificeras som merutgifter (Werbungskosten). Domstolen konstaterade att överlåtelsen av fastigheten skedde som ett förskott på arv och inte som en kommersiell transaktion där motprestationerna rimligen skulle vara balanserade.

Dessutom påpekade beslutet att sedan 2008 har möjligheten att dra av vissa typer av livräntliknande betalningar i samband med överlåtelser av tillgångar som särskilda utgifter (Sonderausgabenabzug) begränsats. För hyresfastigheter är sådana avdrag inte längre tillåtna, vilket ytterligare motiverar avslag på skattebetalarens begäran i detta fall.