Vermutens historik och etableringen av Martini
Vermut definieras som en vinbaserad dryck smaksatt med örter. Dess ursprung är djupt rotat i europeiska vinodlingstraditioner och 1800-talets Torino.
Enligt EU-regler är vermut en produkt baserad på minst 75 procent vin, berikad med socker och smaksatt med botaniska ingredienser, obligatoriskt inkluderande arter från Artemisia-släktet. Namnet har sitt ursprung i det tyska ordet 'Wermouth', vilket refererar till malört.
Att smaksätta vin med örter är en praxis med anor från antiken, där tekniken användes för att göra vin mer lättillgängligt. Efter en period av nedgång i väst återintroducerades tekniken i Italien under 1100-talet. Under 1700-talet etablerades en specifik produktion av 'Vermouth di Torino' tack vare de gynnsamma förutsättningarna för druvodling och botaniska råvaror i Piemonte-regionen.
Vid 1800-talets början växte vermutproduktionen till en industriell skala, sammanfallande med framväxten av Turins sociala kafékultur. Det var i detta sammanhang som Martini grundades 1863 av entreprenörerna Alessandro Martini, Teofilo Sola och Luigi Rossi, vilka kom att bli centrala aktörer i dryckens internationella spridning.